Jag skrev den här dikten till min mamma när hon hade fått ta bort sin dåvarande katt, Zorros bror Zimba - och jag ville gärna dela med mig av den nu när även Zorro är borta.
EN LIVSKAMRAT PÅ LIVETS RESA
En livskamrat bredvid mig går och håller hårt min hand.
Vi följas åt längs vägarna, genom livets land.
Vi delar gråt, vi delar skratt.
Vi delar dag, vi delar natt.
På livets långa resa.
Den väg vi går tillsammans slutar på en strand.
Tittar ut mot horisonten, tar farväl vid havets rand.
Delad glädje, delad sorg.
Delad trygghet i hemmets borg.
På livets långa resa.
Min livskamrat försvinner bort, in i evigheten.
Vem finns kvar på stranden? Endast jag och ensamheten.
Sorgens tårar väter min kind.
Allt jag hör är ensamhetens vind.
På livets långa resa.
[Apologies to readers who can't read Swedish - this is a poem I wrote to my Mum when she had to put her cat, Zorro's brother Zimba, to sleep. I thought it would be nice to share it today, but I can't make a translation of it, I'm sorry.]
4 comments:
Jätte-fin dikt!!
*kram*
Tack!
en väldigt fin och speciell dikt! *kram*
Tack!
Post a Comment